tisdag 31 maj 2011

CYKELSUPERHIGHWAY



Förslaget om att bygga en "cykelsuperhighway" eller "cyklostrada" eller "expresscykelbana" mellan Lund och Malmö famnas av de politiska partierna i tvillingstäderna som om vore det ett oväntat budgetöverskott. Men det räcker som bekant inte med att säga Halleluja … man ska göra det också.

I måndags samlade bloggaren Marcus Ljungqvist(malmolundpacykel.blogspot.com) politiker, trafikplanerare, opinionsbildare och aktiva cykelpendlare till ett seminarium för att diskutera hur, var och när.

Förra trafikutskottsledamoten och lundapolitikern Karin Svensson Smith och hennes miljöpartistiska malmökollega, kommunalrådet Karolina Skog inledde mer att berätta varför de rest förslaget. Bland annat gör bilens dominerande ställning i Malmö det omöjligt att genomföra den nödvändiga stadsförtätningen. En förtätning som måste till för att svälja inflyttningen till stan av människor som vi bo i … just stan.

Marcus Ljungqvist fortsatte med att redovisa läsarreaktioner han fått sedan han började skriva om cyklostradan på sin blogg. En annan bloggare Christian Fasth, (cyklaimalmo.blogspot.com) pratade om hur cykelvägen måste fortsätta in i städerna och inte ta slut vid stadsgränsen. Det måste gå snabbt och lätt om man ska kunna locka fler än entusiasterna att cykelpendla. Å andra sidan kom han också med förbluffande fakta som borde vara en god nyhet för den som känner sig för stressad för att cykla till jobbet. Att ha en bil kostar två arbetstimmar per dag - att ha cykel kostar sex och en halv minut!

Den efterföljande debatten kom mycket att handla om linjedragning, faciliteter, läplanteringar och huruvida tåg bullrar för mycket för cyklister… Och frågan är om man inte missar poängen om man ser en cykelsuperhighway bara som en fysisk väg. Om man tänker på förebilden - motorvägen - inser man snart att det först och främst handlar om immateriella förhållanden. En samling regler, standarder och betraktingssätt som alla motsvarar det grundläggande behovet: Att snabbt och säkert ta sig med bil mellan städernas ytterområden. Översätter man det till cyklistens behov kanske det kan formuleras som: Ett sätt för cyklisten att ta sig snabbt och säkert från hemmet till arbetsplatsen. Och i en sådan kondition att man inte blir utmotad av sina kollegor. Och väljer man den ingången kommer nog det andra att lösa sig.

Men kanske finns det mer i potten. Sveriges första motorväg mellan Lund och Malmö satte normen för hur svenska motorvägar skulle se ut. Och man ska aldrig underskatta politikers lust att göra sådant som är först, störst, högst eller bara mest skruvat … Speciellt om andra följer efter.

/Bertil

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar